Under låg och mellanstadiet hade jag en crush i olika killar från termin till termin. Men vem hade inte det i den åldern ^^ dock hade jag det svårt att ens acceptera mig själv, så att skaffa någon kille var inte ens på tal.

När jag började i högstadiet förändrades allt. Jag hade självförtroende på mig själv tillräckligt för att inse att jag faktiskt kunde gå in i ett förhållande om jag ville. Dock visste jag inte riktigt vad som var "min typ" vid det här laget och detta resulterade i att jag var lite småkär i alla killar som helt plötsligt accepterade mig och gav mig fina ord.

Det fanns dock en kille som stack ut från mängden, men denna kille fanns inte ibland dem jag såg varje dag, faktum är att han fanns bara på internet - årminstonde för min del.

Jag hade fått tycke för en kille som gav mig en massa komplimanger, var godhjärtat, rolig, omtänksam och mycket söt, men han fanns inte i närheten. Jag frågade mina föräldrar om de kunde gå med på att jag åkte till honom eller om han kom till mig, men att åka till honom var såklart inte alls på tal [jag var bara 13 år] och att han skulle få komma upp till mig var de heller inte förtjusta i, men jag gav inte upp. Jag gick runt med min telefon hela dagarna. Pratade i telefonen med honom, skickade en massa sms och kunde inte släppa taget. Min telefonräkning var skyhög och jag satt framför datorn så fort jag kom hem från skolan samt var uppe till 2-3 tiden på natten för att jag låg och pratade i telefon med honom.. Faktum är att jag var helt såld!

Med denna kille blev det ingenting, och det förstod jag själv också efter ca ett halvårstid och jag började leva i vardagen igen. Fortfarande med detta hjärtegull i min telefon och på datorn relativt ofta, men för mitt eget bästa så började jag fokusera mer på skolan istället.

Detta var min första kärlek, trots att jag aldrig träffade honom då och egentligen inte kände honom till 100% så kändes han i mitt hjärta och jag hade väldigt svårt att släppa taget om honom, och vem vet. Hade jag varit singel idag så hade jag säkert försökt gått ut på en dejt med honom för att se om han eventuellt var någonting att ha ^^


Idag lever jag livet med Mr J, och han är min första kärlek på sätt och vis också. Han är nämligen den första som jag från början kunde se en lång framtid tillsammans med. Vi har haft våra tvistelser och har gått igenom mycket tillsammans genom åren, men det är han och jag nu och han är utan minsta tvekan min stora kärlek här i livet ♥ så med andra ord: min första kärlek var via internet och det blev tyvärr ingenting där, dock är jag i mitt förhållande med J nu och även det började via internet så man skall aldrig säga aldrig.